Bekännelser om...

Nu är det dags att bege sig

2006-11-05T17:31:00.000+01:00

Den här bloggen har tjänat sitt syfte och jag hänvisar därmed vidare till min andra blogg

Stilla by Starlight.

Välkomna! =)

Kanske kommer jag använda min svarta blogg för att lägga ut lite poesi i stället. Vi får se, vi får se...

Ha det bäst!
/KarinC

Bara så

2006-10-23T22:46:00.000+02:00

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva men det gör väl inget? Jag mår rätt ok, saker och ting börjar falla mer på plats.

Ett steg i taget.

2006-10-18T20:30:00.000+02:00

Reaching through Sadness

2006-10-06T21:36:00.000+02:00

kväll ska jag dra täcket över huvudet
och inte vakna föränn i morgon. Jag ska borra ner huvudet
i kudden
och gråta bort all sorg och smärta.

I morgon ska jag vakna

utvilad och stark.

Det var länge sen nu

2006-10-06T21:13:00.000+02:00

Det var länge sen nu... sen jag skrev här alltså. Jag känner mig av någon anledning lite låg. De som läser denna blogg får väl den uppfattningen att jag bara är depp depp depp. Så är det inte. Kanske då snarare att jag blottar mig lite mer här, är lite mer naken än på min andra blogg.

2006-09-19T21:39:00.000+02:00

Jag känner mig ensam!

Bekännelser om just nu

2006-08-23T13:02:00.000+02:00

En brännande smärta sitter precis under hjärtat, nedanför bröstkorgen. Jag har svårt att andas idag också. Käkarna låsta i spänt läge.
Har sovit, vaknat och somnat om igen. Jag är trött bakom ögonen och har gäsp i munnen.
Idag vet jag inte vad jag ska göra. Troligvis ingenting. Jag faller ner, faller ner i passivitetens träsk och har svårt att ta mig upp.

Förhoppningsvis känns det bättre i morgon.

Jag är...

2006-08-22T12:34:00.000+02:00

*vacker
*smart
*snygg
*intelligent
*lugn
*säker
*en bra vän
*snäll
*ematisk
*omtänksam
*målmedveten
*passionerad
*sensuell
*Kärleksfull
* bra på att lyssna
* öppen
*närvarande
*levande i mitt inre
*andlig
*social
*känslig
*rolig
*bra precis så som jag är
*mig själv

Jag är värd det allra bästa här i livet.

Idag är ingen bra dag

2006-08-16T13:41:00.000+02:00

Jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen.
Jag känner mig tung och trött i kropp och själ. Jag är inkapslad i mig själv
samtidigt som jag känner mig hudlös.

Jag orkar ingenting, helst av allt vill jag krypa ner och sova bort alla besvikelser och allt det som gör ont i mig.

Minnen kommer upp och stannar kvar i kroppen, gamla minnen
om hur det var när jag var barn. Minnen om vad som hände då och vad som händer nu. Allt hör på något underligt sätt samman.
Jag kan knappt sitta upprätt. Hukar mig framför datorn, får svårt att andas. Jag andas mycket lätt, nästan inte alls.

Det känns som min kropp försvinner svävar
jag är inte förankrad i någonting.

Bekännelser om att våga fastän det gör ont

2006-08-14T20:05:00.000+02:00

Jag vet precis hur det är, precis hur det blir. Och varje gång blir jag lite mer mörbultad, lite mer ärrad.

Jag reser mig igen, jag reser mig igen, jag reser mig och allting blir bra. När jag glömt, när jag gömt det där som gör så ont, någonstans långt där inne.

Idag känns det lite bättre, lite lättare.

2006-08-08T12:58:00.000+02:00

Elementär bekännelse

2006-08-07T22:25:00.000+02:00

Nu har jag jobbat. Det har gått riktigt bra. Förutom att nu är jag hemma och nu kommer tankarna. I natt kunde jag inte sova och när jag väl gjorde det drömde jag att jag blev övergiven BIG TIME, av mina föräldrar. Jag tror att jag grät i sömnen, jag vet i alla fall att jag grät i drömmen och vakande av att jag snyftade.

Övergivenhetskänslan är så elementär. Alla människor kommer få uppleva det flera gånger under sin livstid hur det är att bli övergiven. Känslan finns där djupt i mig. I min kärna.

Jag har svårt att gråta. Det är inkapslat långt där inne och kommer inte ut. Men, det är väl bara att vänta. Rätt som det är så kommer det...

Why?

2006-08-07T00:29:00.000+02:00

Jag har ett hål i mitt bröst, och varför varför händer detta igen?? Återigen en man som... inte hör av sig, som ignorerar mig.

Jag förstår ingenting.

Bekännelser om kvinnor i allmänhet och mig själv i synnerhet

2006-08-04T19:51:00.000+02:00

Jag börjar bli rädd att gå hem ensam efter en kväll ute. En vän till mig berättade att det skett två gruppvåldtäkter under samma natt i området där hon bor.
Jag vill inte vara rädd för att bli överfallen och våldtagen. Någonsin.
Jag har ett överfallsalarm och överväger allvarligt att skaffa tårgas eller pepparsprej.
Förra året hade jag kontakt med Alla Kvinnors Hus.
Många kvinnor har PMS-besvär, så även jag. (Jag måste ju ta upp det ;-) Då gråter jag om jag ser Oprah eller en eller annan snyftig film. En gång fick jag en tår i ögat för att en husse till en hund vägrade låta två hundar hälsa på varandra. Det var elakt och grymt tycker jag. Vid PMS kan jag bli extra arg också och då brusar jag lätt upp och blir irriterad, dessutom får jag ont i brösten och känner mig allmänt uppsvälld, ful och glåmig. Blöök! Bästa för alla om de håller sig på sin kant. Nej föresten, låt de komma bara! Morr! :=
De flesta kvinnor onanerar, så även jag.
Jag vet att en del män vägrar att tro på detta: men nu måste jag slå hål på denna myt! Vi är precis som ni, nästan. Alla kvinnor går på toaletten. Vi rapar, fjärtar och kan svära som borstbindare, fast inte nödvändigtvis vid samma tillfälle och aldrig när någon hör! :)
Jag gillar att shoppa. Men om det beror enbart på att jag är kvinna vet jag inte. Jag gillar att shoppa. Så enkelt är det. Om jag var man men ändå mig själv (om ni förstår), så skulle jag fortfarande gilla att shoppa.
Ibland tycker jag att jag är en riktig shnygging medan jag vid andra tillfällen anser att jag ser ut som skräp. Det växlar lite det där.
Jag kan vara rätt fåfäng och det tar ibland lång tid för mig att välja kläder. Fast lika ofta slänger jag på mig det jag hittar. Det är viktigt att känna sig bekväm och trivas i sina kläder. Jag går ofta ner i tvättstugan i mina slackerkläder och det händer rätt ofta att jag går till ICA både osminkad och i mjukisbyxor.
Jag är nöjd med min kropp men har inte alltid varit det.
Ibland tycker jag att jag är tjock, fast jag inte alls är det.
Det händer att jag säger emot mig själv.
Jag vet inte om dessa bekännelser är representativt för hela kvinnosläktet, antagligen inte. Men det är mina bekännelser och jag är kvinna så…

2006-08-04T12:44:00.000+02:00

...och en vit blogg

Bekännelser om natten

2006-08-03T22:24:00.000+02:00

Jag har ofta svårt att sova och vaknar nästan alltid runt kl. 05.00. Ibland tar jag lugnande tabletter så jag kan sova ordentligt. Det är inte alltid de funkar. Förut skulle jag ta 2-4 tabletter till natten för sömnbesvär. Och tabletterna var så små så jag tog fyra stycken. Jag blev konstigt dåsig dagen efter och kände mig inte alls i form. Efter det ville jag inte alls använda dem. Men jag gör det om det behövs, 1-2 tabletter passar bättre.
Jag funderar alldeles för mycket innan jag ska sova.
Ibland kan jag vakna av att jag gråter i sömnen eller snyftar högt. Då har jag drömt att jag antingen blivit övergiven, att någon varit dum eller känt mig maktlös. Ja det finns väl en hel del annat jag kan ha drömt om också naturligtvis! J
Katten sover oftast bredvid mig med huvudet mot min höft och tassen utsträckt på min mage.
Jag gillar när det skymmer och är mörkt ute.
Jag går inte i mörka parker eller skumma gator om natten, men det säger sig väl självt. Tyvärr.
Jag brukar skriva ner mina drömmar om det verkar som de betyder något alldeles särskilt.
Om natten kommer saknaden.
Om natten kommer gråten.
Om natten kommer ensamheten.

Bekännelser om när jag var liten

2006-08-03T22:09:00.000+02:00

skilde sig mina föräldrar.
hade jag ingen bra relation till min pappa.
blev jag ibland retad fast lika ofta retades jag tillbaka.
var jag jättekär i Marcus, han var min första kärlek. Och Jag var 7 år.
var jag förtjust i många killar men de var aldrig förtjusta i mig. Jo föresten… en var det. Men jag tyckte han var äcklig vill jag minnas.
lekte alla byns barn Röda Vita Rosen, jag var skräckblandat förtjust
hittade jag och mina vänner på egna lekar. En lek hette Däo! Ni vet Fleksnes, han var vår idol. Det hela gick ut på att smyga runt ett pumphus på skolgården och undvika att få syn på varandra. Det var nog en som jagade de andra också. Brunnen som var precis bredvid, var frizon. Jag vill minnas att vi utvecklade det där på många olika sätt. Bl. a använde vi oss av pinnar som vi stack fram så att den som stod på andra sidan skulle bli förvarnad. Låter rätt meningslöst nu när man tänker på det. Haha!
hade jag en katt som hette Tom. Han var min älskling. Vi var tvungna att avliva honom för vi skulle flytta till stan och kunde inte ta honom med oss. Vi försökte adoptera bort honom men det var ingen som ville eller kunde. Det var en stor sorg för mig och jag kände mig som en mördare! Jag var med när han dog. Jag minns att han kräktes i bilen på väg till veterinären. Jag grät och grät och ibland var jag tvunget att gå ut ur rummet så upprörd var jag. Till slut fick han den sista sprutan och han tog sitt sista andetag. Jag kommer ihåg att jag trodde att han levde för när han var invirad i ett fint stycke tyg vi hade så kändes det som han andades, men det var bara den sista luften som trycktes ut. Jag blev hysterisk och tänkte: Han lever ju! Vi kan inte begrava honom levande heller!” Vi åkte till Lilla vägen och begravde honom under en stor ek.
bodde jag i ett stort rött hus på landet.
hamnade jag med fingret under en flytbrygga när jag skulle hjälpa till att lyfta den i vattnet. Min pekfingernagel floppade upp med roten och vi fick först åka båt och sen bil in till sjukhuset. Det var en dansk läkare. Jag förstod inte vad han sa.
promenerade jag ofta i hagarna med mamma.
lade jag mig en gång på järnvägsspåret nedanför vårt hus. 1 gång i timmen kom tåget. Det var en grannflicka som hetsade mig till det. Livsfarligt!
Samma flicka kunde inte säga mitt namn utan sa med sin hesa röst ”Kala”. Min mamma och min syster kallar mig för det fortfarande ibland.
spelade jag in min första musik med min lilla kassettbandspelare. Jag satt framför stora högtalaren i vardagsrummet med min bandspelare och spelade in på det sättet. Primitivt, mycket primitivt. : ) Min bror retade mig så jag blev ledsen och började prata mitt i inspelningen.
bråkade jag och mina syskon ganska mycket.

Bekännelser om min vardag

2006-08-02T19:43:00.000+02:00

När jag hänger min tvätt funderar jag på vilka kläder som vill hänga bredvid varandra, speciellt gäller det underkläder av olika märken. Ibland hänger alla Björn Borgtrosorna tillsammans, ibland placerar jag Åhlénstrosor mellan Björn Borgtrosorna så att det ska bli mer mixat.
Jag tycker det är roligt att tvätta och meditativt att hänga tvätt. Aldrig är jag väl så närvarande i mig själv som jag är just då.
Jag är snart övertygad om att det spökar i källaren. Ibland känns det som någon står och tittar på mig när jag ska in till tvättstugan. Jag är väldigt noga med att tända lampan så fort som möjligt. Och jag tänder den alltid innan jag rundar ett hörn. Flera gånger har någon släckt lampan i torkrummet, fastän jag låst dörren. Det är klart, det kan ju vara tvättstugsmaffian som varit framme?
Jag städar alldeles för sällan.
Jag har en jättejättefin balkong där jag ofta sitter och solar eller läser en bok.
Just nu har jag inga böcker kvar att läsa… det är tråkigt!
Jag skulle söka fler jobb idag, men jag orkar inte göra det just nu.
Jag tillbringar mycket tid hemma, lite för mycket ibland tycker jag själv.
Det tog flera år innan jag vågade bjuda hem vänner och familj på middag eller en fika. Jag skämdes för min lägenhet som då ofta var rätt ostädad och sliten. Men nu är den fin! J
Jag har en ninjakatt som attackerar mig när hon känner för det. Då blir jag rädd.
Jag har precis skapat en blogg helt på egen hand.
Ingen av de här bekännelserna är väl egentligen särskilt spännande.

Eller??

Och jag som tänkte vara lite mer anonym...

2006-08-02T19:07:00.000+02:00

Ja, där ser man...